Hanna - allt och inget

Tog sparkarna tillsammans med mamma, amanda och jonna för att tända ett ljus på mormors grav. Känns som att alltför många av mina släktingar är där fast dom fortfarande skulle kunna finnas här..
Känns verkligen som man kommer till en helt annan plats när man är där, det är så tyst, fridfullt, några lysande lyktor och sorgligt men samtidit är det fint att vara där. Idag började jag tillochmed gråta när jag var där, känns skönt att kunna åka dit och kunna släppa ur sig lite, men så jobbigt att tänka på att dom som ligger där. Jag kan inte få in det i min skalle att dom inte finns längre, så svårt att tänka på det.. Såg även en grav som jag inte sett där tidigare och blev därför lite mer ledsen, har inte fattat att det är sant än och det var snart ett år sen du lämnade världen, hemskt..