Hanna - allt och inget

I fredags var det begravning för Adam, den 5 begravning jag är på och det är inte bra.. Det var himla mycket folk där, 250 stycken tror jag. Och alla grät, verkligen alla. Det var fint men så hemskt, man kan inte förstå att han inte finns mer. Man kan inte tänka sig att han ligger i den där kistan och inte lever..  Att man aldrig kommer se han mer, han vart bara 18 år hans liv var som bäst. Ofattbart.. Han var sån glad person, när jag tänker på han ser jag bara ett stort leende. Han var inte värd det här.
  Har många fina minnen sen vi var små tillsammans med han och Dag, vi lekte ganska ofta. Vi var på Öland och Kolmården och Skara. Vi lekte hemma hos er kommer ihåg när vi satt och spelade monopol och när Jonna gav bort alla sina pengar till Adam och Dag, vi höll verkligen på att skratta ihjäl oss. Kanotturerna i somras och förra sommaren var nog de senaste gångerna vi var och alla var så glada. Ni tävlade om vem som välte flest gångerna och ni var genomblöta när vi kom fram.

 Det är sånt här som får en av stanna upp och tänka på hur mycket vissa betyder för en och hur mycket man älskar dom. Jag kände inte Adam så mycket nu, men ändå var det hemskt , jag kan nog inte tänka mig hur hemskt det är för hans familj.

Eric Clapton - tears in heaven, spelades på begravning, kommer nog alltid tänka på dig när jag hör låten..

Vila i frid Adam



Amanda, Jonna, Jag, Dag & Adam