Hanna - allt och inget

Idag har vi gått från plättbacken till Bjusan, och tillbaks, ungefär 9 km. Men kanske blev lite längre på vägen hem, men vi kom i alla fall hem till slut som tur var. Var där med biologin och idrotten. Först var vi vid plättbacken och lekte lite olika lekar, bland annat burken, dragkamp, pepparkakskull.

I plättbacken:
  

Efter vi hade lekt färdigt blev det att gå upp till Bjusan, upp, upp, upp. Jävla massa backar var det i alla fall, och varmt var det också, man kunde tillochmed gå i linne och det är mitten av september. På vägen dit gick det skit bra att hitta, jag och nicole hade rätt kul också men kom rätt mycke efter. Vi fick ju lov att knäppa kort som vi skulle ha till våran labb, men tror inte det är någon idé att jag lägger upp dom här för är bara bilder på skog, skog och lite mer skog. När vi äntligen kom fram var det bara att ta fram maten, fan så hungrig man var och gott var det också. Stackars Lisa som tappade maten på backen, haha, och så tyckte jag riktigt synd om dom som fastar också. Får inte äta eller dricka eller någonting från 4 på morgonen till 9 på kvällen typ, hade aldrig klarat det jag som äter så jävla mycket... Aja men i alla fall, när vi hade ätit klart blev det att gå tipspromenad gick riktigt bra för mig, Lisa och Nicole, alla rätt så klart! Men det roligaste under tipspromenaden måsta ha varit när jag gick fram till en fråga och så satt jag typ ner foten i ett hål och bara ramla ihop. Lisas kommentar: Men ojdå! Sen börja vi asgarva, dålig humor eller vad..

Bjusan:


Efter tipspromenaden var det dax för biologi labben, orka inte gå in så detaljerat på vad vi gjorde för tror inte så många bryr sig. Men vi skulle i alla fall arbeta i en grupp och mäta upp en ruta och sen undersöka den och se vad som fanns där. Sen skulle vi kolla runt efter några spår efter djur, och efter ett rätt så långt tag när vi hade letat så hittade Robert en kotte som någon hade ätat på. Jag ba: YEEEES! äntligen! haha, fy fan va fult det måste låtit. Typiskt min och nicoles humor så vi börja asgarva, haha, så klart!

Lägg märke till Nicole där bakom, haha :)

Efter labben vart det att koka nyponsoppa på stormkök, det vart rikitgt gott. Eftersom ingen ville ha i våran grupp så fick jag och Tjullander rätt mycket var, gott gott! Sen fick Nicole diska även fast hon knappt rört stormköket, men hon verkade tycka det var kul så länge som hon lekte med vattnet..

Stormkök:

Sen var vi äntligen på väg hem vid två tiden, till en börjar gick det riktigt bra att gå. Men sen när vi kom ut på en skogsväg visade det sig att vi alla att gått fel. Ojdå. Carina blev sur.. Men det visade sig att det inte var något problem, vi fick bara gå på vägen istället för stigen och det klagade man ju inte på om man tänker på hur stigen såg ut (lerig och blöt). Sen efter några 100 meter var vi på rätt väg igen, men då kom nästa problem, att veta vilken stig vi skulle svänga av på efter skogsvägen. Problem. Men vi chansade och det verkade ju vara rätt till en början, men sen kom vi ut på ett stort öppet fält och där kände jag inte igen mig. Fel väg. Igen.
     De andra ropade på tjejerna bakom mig och de vände, medan jag ropade på Nicole och Lisa med flera att vi skulle vända så hann de andra gå före mig. Eftersom Nicole och Lisa inte lyssnade, utan fortsatte, så vände jag väl själv då. Och när jag kom tillbaks där vi hade gått fel så såg jag inte, vart fan var de? Jag hörde bara röster men kunde verkligen inte se någon. Så där gick jag i skogen helt ensam och försökte hitta tillbaks med hjälp av min karta. Det gick inte så bra. Jag bara gick och gick, trodde väl att jag gick på rätt stig. Men sen började stigen nästan försvinna och jag visste fortfarande inte vart jag skulle. Hörde vissa röster ibland men inte fan såg jag någon. Började tänka att alla hade kommit fram och dem skulle ut och leta efter mig där i skogen, och att det skulle bli natt och mörkt innan de hittade mig. Men jag såg i alla fall ända till kupolen därifrån jag stod så gick bara i riktning mot den. Jag blev bara argare och tröttare, började bli riktigt jobbigt att gå på den dåliga stigen, och snubbla och knappt ta sig fram.
     Till slut så hör jag några röster rätt nära, "men där är ju Hanna" hör jag. Och så kommer de fram ett gäng från min klass, det var riktigt skönt, för trodde ett tag jag aldrig skulle ta mig tillbaks. Men det visade sig att de också hade gått vilse och de hade ingen karta, som jag hade, som tur var. Och tur var det väl att det gick en orienterare i den gruppen, för nu gick det rätt bra att hitta. Och sen kom vi fram på en asfaltsväg. Asfalt, fan va skönt det var. Det tog inte långt tid tills vi var tillbaka i plättbacken sen, skönt! Efter ett tag kom också Nicole och den gruppen, deras väg verkade alltså också funka. Det verkade som om alla hittade tillbaks. Till slut. Och vid halv fyra fick vi äntligen åka hem.

Nu känner man verkligen sig taggad för orientering i plättbacken nästa vecka! ;)
/hanna